Huset på Adelgatan 3 är från 1885. Där hade tidigare legat ett tvåvåningshus, som rivits och ersatts av ett trevåningshus med fasad i barockstil. Det blev ett konkursbo och inköptes år 1886 av Martin Weibull för 25.000 kronor. Huset byggdes indraget en bit från Adelgatan och delvis på Kulturens tomt.
Martin Weibull, född 1835, son till ”Postmästaren” dvs Nils Jacob Weibull, Weibullsholm gifte sig 1869 med Sofi Bernera Winberg. Paret flyttade in 1886 med 7 barn:
- Lauritz (f. 1873)
- Luisa (f. 1874)
- Julius (f. 1876)
- Alexander (f. 1878)
- Martina (f. 1880)
- Carl-Gustaf (f. 1881)
- Curt (f. 1886)
Martin var knuten till Lunds Universitet och blev år 1888 professor i historia. Han var en mycket omtyckt lärare. Studenter upptogs denna tid av tankar på en nordisk union och Martin var en medryckande talare för denna idé och blev en självklar ledare för hela den akademiska världen. Han skrev en bok om Lunds Universitets historia, som lär vara en guldgruva för forskare. Han startade en kritisk historieforskning beträffande stormaktens historia främst om Gustav II Adolf och drottning Christina.
När Martin avled bodde änkan Sofi och barnen kvar. Barnen etablerade sig senare på annan ort t.ex. Sölvesborgs slott, Sofieholm, Kulladal, Ribersborg och Vintriegården.
Lauritz valde att stanna, periodvis så även systrarna. Luisa blev lärare i franska på Lindebergska skolan i Lund och Martina fick en hög befattning i Drätselkammaren i Lund.
Bröderna Julius och Alexander blev officerare och godsägare och flyttade tidigt från huset. Yngste sonen Curt blev även han professor i historia med adress Göteborgs Högskola. Han har speciellt forskat över Saxo och drottning Christina. Curt fick sedermera sonen Jörgen (”Fråga Lund”), även han historieprofessor.
Lauritz gifte sig med Elisabeth af Petersens 1907. Hon var ledamot av Lunds Sedlighets-förening, som startat Praktiska Hushållsskolan , vilken blev inhyst i huset ett par år. Hustrun blev svårt nervsjuk och skilsmässan var oundviklig år 1918.
År 1933 gifte Lauritz sig med ”Lisa”. Hennes fullständiga namn: Hanna Elisabeth Heloise Hahr. Hon medförde barn i boet från sitt första gifte. Även Lisa var hushållsintresserad och blev initiativtagare till Svenska Husmoders-föreningen. Det är hennes hand som märks i professorsvåningens köksinredning och den har bevarats, fast uppfräschats.
Lauritz blev liksom fadern professor i historia men började sin bana som arkivarie. Han antog brodern Carl-Gustaf som assistent, vilket senare slutade med att Carl-Gustaf blev landsarkivarie.
Lauritz ägnade sig som historieprofessor sedermera åt källforskning och pulveriserade gamla mossbelupna läror. ”Hans efterföljare har all anledning minnas vad han betytt för det kritiska tänkandets utbredning inom nordisk hisorieforskning” (Citat ur Svenska Dagbladets nekrolog 1960). Lauritz dog barnlös och huset donerades till Kulturen. Detta var en berättelse om husets innevånare.
Hur gick det då med huset? Det fick förfalla. Användes ibland som magasin och t.o.m. tillfälligt för boende. Och inte blev det bättre efter den krafiga stormen 1999! Den rev ner taket och pengar att reparera det för lyckades man hopsamla först efter några år. Då hade regn och kyla förstört all inredning. Huset fick dock nytt tak av zink och några kupor byggdes till.
Vad göra? En idé kom upp: Lars-Erik Larssongymnasiet, som hade sin musikskola i Lindebergska skolans lokaler behövde mer utrymme. De gav Kulturen ett bud på 5 miljoner, vilket accepterades och man började förbereda sig för flytten till stor glädje för lundabor med omnejd och för skolans rektor.
Men – Kulturen behövde pengar och nu började Kulturens chef att reagera. Efter att ha fått klartecken från både Statens Historiska Museum och Riksantikvarieämbetet att lämna Weibullska huset till salu anmälde sig 90 intressenter. Den mest solida köparen blev Byggcompagniet, Malmö, som övertog huset för 7,2 miljoner.
Huset utannonserades som bostadsrättshus och nu har 2 st 2:or och 6 st. 4:or fördigställts och redan fått köpare. Huset är alltså numera i privata händer och ej det öppna hus för alla som det kunde ha blivit med en musikskola, där folk kunde komma och gå.
Byggcompagniet har byggt med varsam hand. Man har renoverat fasaden men behållit den i samma gamla stil. Inomhus har man behållit vackra stuckaturer och likaså fina träsniderier, restaurerat 8 st. spruckna kakelugnar och gjort det handikappvänligt med t.ex. hiss samt installerat ett automatiskt system för fuktborttagande i rummen. Byggcompagniet har hittills kostat på huset omkring 10 miljoner och entrén är numera en prydnad.
Källor: Arkivklipp från Lundasamlingen, Ekska huset, Lund